KIMBA "KIPPO, BUTTI" mattes älskade vovve *1997 03 20 + 2010 06 03
Kimba min vän, vi kommer att ses igen
Många fina minnen har du lämnat kvar
Det är de bästa jag har
Du har lärt mig att älska & vara ödmjuk
Visa att man bryr sig & tycker om
Att man inte tar något för givet
Det är vad det handlar om här i livet
Kimba min vän, vi kommer att ses igen
Jag älskar dig!
/Din matte
NERA - en alldeles speciella hund *2000 12 22 + 2010 05 28
Nera var en sån där egensinnig hund med stor personlighet.
Hon lärde mig väldigt mycket under våra år tillsammans.
I yngre år gick det i 200km, men på äldre dar lugnade hon sig.
Hon fick ett mycket fint sista år hos en familj med en härlig trädgård
där hon fick ligga ute på gräsmattan så ofta hon ville och känna sig som
den drottning hon fakttiskt var.
Hon fick sluta sina dagar efter en tid med alltmer smärta i lederna.
Älskad av alla in i det sista...
Sov gott, matte älskar dig
ITO "BIPEN", min älskade vovve *1995 02 14 + 2008 06 30
Att du blev född på Alla Hjärtans Dag förstår alla som kände dig.
Du hade ett hjärta som rymmer hur mycket godhet som hellst,
en stöttepelare åt de svaga och en som visste att uppfostra de
uppstudsiga.
Mina tårar rinner ner för kinderna i saknad av en väldigt speciell
hund.
Vi ses igen
/Din matte
MOJJAN - Tia och Tinos mamma * 1998 05 13 + 2007 12 12
Mojjan var en sådan där hund man aldrig glömmer...
Med glimten i ögat charmade hon alla på fyra och två ben, ingen gick
oberörd.
Hon älskade att ligga på sängen och när man kom dit för att mysa med
henne så "knorrade" hon förnöjt.
Hon hade ett enormt föremålsintresse och hon hade alltid något i
munnen att bära på.
Annica minns när hon var lite valp, då Annica hade tappat sin
mobiltelefon i skogen på klubben och
gissa vem som kommer med den i
munnen. Det är så vi alltid kommer att minnas Mojjan.
ENSO - Tinos lille son * 2007 10 08 + 2007 11 01
Som ni alla vet, så var det en del komplikationer när Lilla Enso kom till världen.
Mamma Oska repade sig inte riktigt och fick åka in akut och ta bort livmodern.
Hon hade blod i urinvägarna och blåsljud på hjärtat och hon mådde inte alls bra.
När hon fick komma hem gick hon och la sig hos Enso. Det blev natt och Oska gnydde
och utan
förvarning kastade hon sig över Enso och på något sätt lyckades hon frakturera käken på honom.
Eva åkte in till djursjukhuset med honom och veterinärerna gjorde allt för att hjälpa, men det gick inte.
Enso fick somna in.